Share on FacebookTweet about this on Twitter

Medicinernas biverkningar

Tuberkulosmedicinerna har biverkningar. Rapportera misstänkta biverkningar till hälsovårdspersonalen.

De flesta biverkningarna är lindriga och försvinner då medicineringen fortsätts. Det kan också vara möjligt att hitta en lindrande åtgärd. I genomsnitt en av tio patienter, som får tuberkulosvård, får svårare biverkningar. Om detta inträffar, blir man kanske tvungen att tillfälligt avbryta medicineringen.

Samtidig användning av läkemedel mot tuberkulos och vissa andra läkemedel måste beaktas. Därför är det viktigt, att din läkare känner till alla dina mediciner (diabetesmediciner, antikoagulanter, e-piller, etc.). Berätta för din läkare även om du använder naturmediciner. De kan kan ha skadliga effekter i kombination med tuberkulosläkemedel.

Tuberkulosmedicinernas biverkningar kan förhindras i viss utsträckning. Till exempel isoniazidmedicineringen förorsakar rätt ofta en perifer nervskada, som bl.a. yttrar sig som domningar eller värk eller en känsla av stickningar i händer och fötter. Dessa biverkningar förhindras med intag av vitamin B6.

Intag av alkohol under tuberkulosvården ökar risken för inflammation i levern. Därför är det viktigt, att du inte under behandlingen intar någon som helst alkohol.

Lindriga biverkningar är vanliga och irriterande, men de hindrar inte fortsatt medicinering. Berätta om symtom du känner av för personer, som ansvarar för din vård. De försöker finna lindrande åtgärder.
Lindriga biverkningar:

  • rin, saliv och tårvätska kan färgas orange. Detta beror på rifampicin-medicinen. Kontaktlinser kan också bli färgade, så använd inte dem under rifampicinmedicinering.
  • Hudrodnad och klåda förorsakad av solljus. En del tuberkulosmediciner, till exempel pyrazinamid, gör huden känsligare för solljus. Läkaren ger råd om hur du kan skydda huden med solskyddsmedel och kläder.
  • Isoniazid kan förvärra akne. Lokaliserad aknebehandling lindrar detta.
  • Isoniazid kan förorsaka håravfall. Problemet försvinner då behandlingen upphör.
  • Rifampicin och pyrazinamid kan förorsaka kortvarig hudrodnad och klåda i ansiktet och / eller hårbotten 2-3 timmar efter intag av medicinen. Symtomet kan behandlas med antihistamin.
  • Vid isoniazidmedicinering kan mat, som innehåller tyramin eller histamin, leda till attackartad ansiktsrodnad åtföljd av huvudvärk, hjärtklappning och högt eller lågt blodtryck (som i sin tur kan leda till medvetslöshet). Reaktionen är individuell. Den kan förhindras genom att man under isoniazidmedicineringen undviker följande livsmedel:
    • Mogen ost
    • Rödvin
    • Tonfisk
    • Korv av salami-typ
  • Ihållande, kliande utslag. Hudreaktionens art och vård utvärderas alltid individuellt. Om hudreaktionen är lindrig, kan den behandlas med en bassalva eller en baskräm eller med något antihistaminpreparat och i bland med en kortvarig kortisonkur. Kontakta din läkare omedelbart, om hudutslaget är förenat med feber eller illamående.
  • Illamående, diarré och aptitlöshet är mycket vanliga biverkningar. De försvinner oftast inom några veckor under den fortsatta tuberkulosbehandlingen. Intensivt och kontinuerligt illamående kan behandlas med antiemetika.
  • Lindrig buksmärta kan behandlas med läkemedel.
  • Lindrig ledvärk kan behandlas med smärtstillande läkemedel och fysioterapi.
  • Lindrig huvudvärk kan behandlas med smärtstillande medel.
  • Sömnstörningar och depression kan behandlas med läkemedel.

Allvarliga biverkningar är sällsynta, men om sådana uppkommer, måste användandet av det förorsakande läkemedlet avbrytas åtminstone tillfälligt. Kontakta omedelbart din vårdenhet, om du observerar något av följande symtom:

  • Kräkningar och svår buksmärta.
  • Huden eller ögonvitorna skiftar färg mot gult.
    • Dessa symtom kan bero på inflammation i levern som orsakats av tuberkulosläkemedlen. Under behandlingen övervakas leverenzymer med regelbundna blodprover.
  • Feber och hudutslag, som tyder på en svår överkänslighetsreaktion.
  • Svåra led- eller muskelsmärtor som hindrar normal rörlighet.
  • Yrsel.
  • Ringande i öronen eller hörselnedsättning.
  • Minskning av urinvolymen. Urinen får en mycket mörk färg.
  • Synen försvagas. Se separat instruktion för synkontroll på egen hand.
  • Krampanfall.
  • Visuella eller hörselhallucinationer.
  • Självmordstankar, kraftiga humörsvängningar.
  • Blödningar i tandkött eller näsa.