Jag är född 1946. I mina lungor konstaterades 1969 en röntgenskugga stor som en en pennis slant. Jag fick behandling för tuberkulos. Inga bakterier hittades i sputum. Jag hade då ett arbete, där lungröntgen ofta togs. Under hela mitt liv har inget som antyder tuberkulos framkommit. Min dotter fick ett barn 2011. Listan över sjukdomar i familjen inkluderade min tuberkulos. Mödravårdscentralens läkare berättade, att tuberkelbakterien fortfarande fanns i min kropp, och att den kunde aktivera sig. Jag måste vara noga med att min saliv inte når barnet. Speciellt aktsam måste jag vara om jag har någon infektionssjukdom. Stämmer detta?

Ännu på 1960-talet var tuberkulosen en vanlig infektionssjukdom i Finland. Enligt din beskrivningen har du lidit av lindrig lungtuberkulos, Diagnosen grundade sig på röntgenfyndet. Du fick den tuberkulosmedicinering, som i slutet av sextiotalet var tillgänglig. Effektiv, modern tuberkulosmedicinering infördes i Finland först omkring 1980. Det är möjligt, att den mindre effektiva tuberkulosmedicinering du fick inte var tillräcklig för att döda alla tuberkelbakterier. Reaktivering av tuberkulosen kan inte förutsägas i förväg. Här inverkar främst den personliga konditionen, andra sjukdomar och mediciner. Risken för återaktivering av tuberkulosen finns, men för dig är den liten.

Du kunde låta kontrollera din situation genom att besöka hälsocentralens läkarmottagning och be om lungröntgen. I fortsättningen är det skäl att hålla möjligheten av tuberkulos i minnet. Du bör utan dröjsmål uppsöka läkare om tuberkulossymtom yppar sig. De viktigaste symtomen på lungtuberkulos är långvarig hosta, upphostningar, slemmighet eller upphostat blod. Allmänsymtom är trötthet, aptitlöshet, viktnedgång, kraftiga nattsvettningar eller feber, som kan vara lätt och inte har någon klar anledning. Om lungtuberkulosen reaktiveras, kunde du vara en risk för personer i din närmiljö och i synnerhet då för ett litet barn. Det här är vad mödravårdscentralens läkare avsåg med sin varning.

Tuberkulosen smittar endå inte v, och du behöver alltså inte till exempel undvika eller oroa dig för att pussa barnbarnet. Tuberkulosen överförs genom luften när en person med smittsam lungtuberkulos (alltid med hosta) ger upphov till finfördelade partiklar som innehåller tuberkelbakterier. Smittrisken är desto större, ju kraftigare den sjukas hostsymtom är, och ju längre man vistas i samma utrymme inomhus.

Det är bra att mödravårdsläkaren vid barnbarnets födelse tog reda på förekomsten av tuberkulos hos nära släktingar. I sådana situationer rekommenderas BCG-vaccination av den nyfödda. Ur din fråga framgår inte, om barnbarnet blivit BCG-vaccinerat. Om inte, kan ni diskutera saken på mödravårdscentralen och få en remiss till BCG-vaccinering vid barnpolikliniken vid ett centralsjukhus eller universitetssjukhus. BCG-vaccinet skyddar små barn under 5 år mot svåra former av tuberkulos. Barn under 7 år kan vaccineras.

I sammandrag:

  • Jag rekommenderar att dina nuvarande och kommande barnbarn BCG-vaccineras i enlighet med Institutets för hälsa och välfärd instruktioner. Ytterligare information: https://www.thl.fi/sv/web/vaccinationer/vaccin/bcg-vaccin
  • För att utreda ditt eget nuvarande hälsotillstånd bör du uppsöka läkare vid hälsovårdscentralen och be om lungröntgen.
  • Uppsök läkare på nytt, om symtom som tyder på tuberkulos uppenbarar sig.

Kan man få tuberkulossmitta, om man några gånger har besökt en patient med lungtuberkulos, som redan får tuberkulosmedicin, och tar hand om honom eller henne hemma?

Det finns inte någon smittrisk i denna situation.

En person med smittsam lungtuberkulos (bakterier ses i färgat utstryk av sputum eller kaviteter ses vid lungröntgen) förlorar snabbt sin smittsamhet då effektiv medicinering insätts, i genomsnitt inom två veckor. Utskrivning från sjukhus sker vanligtvis i detta skede. En person med smittsam lungtuberkulos kan under vissa förhållanden få fortsätta den kontrollerade vården isolerad hemma. Om en person är isolerad hemma under smittsamhetsperioden, ges besökande instruktioner angående skyddsåtgärder.

Jag insjuknade och vårdades på sanatorium i 14 månader åren 1965-66 och fick därefter läkemedelsbehandling i ytterligare ett halvt år. Medicinmängden var väldig, och lungröntgen togs minst en gång per månad. Då fäste man sig inte vid medicineringens och röntgandets negativa effekter. Detta oroar mig mycket. Hur har alltså medicineringen och röntgandet inverkat på mig? På den tiden var jag 16-17 år gammal.

Du har i två års tid fått behandling med tuberkulosläkemedel, som vid behandlingstiden var i bruk. Du nämner dem inte vid namn. Då användes vanligtvis streptomycin, som injicerades intramuskulärt, PAS i form av granuler, och isoniazid tabletter och kanske också andra läkemedel såsom thioacetazone och pyrazinamid.

Tuberkulosmedicineringens biverkningar framträder under behandlingen. De är oftast övergående och lämnar inte som regel bestående skador. Det injicerade streptomycinet är ett undantag; det kan förorsaka hörselnedsättning eller balansrubbningar, som kan bli bestående. Om symtom som tyder på detta (hörselnedsättning, tinnitus, svindel och nystagmus) inte har förekommit under behandlingen, finns det ingen anledning till oro. Dessa biverkningar uppenbarar sig inte senare.

Din andra fråga gällde röntgenstrålningens inverkan. Då röntgenbilder tas, beräknas den effektiva dosen E (i mSv enheter) med hjälp av dosen per ytenhet och teknisk information. Den effektiva dosen karakteriserar risken för cancer som förorsakas av strålningen. Dosen är beroende av antalet röntgenbilder, den använda metoden och röntgenapparaten. Med miniatyrröntgen var den effektiva dosen 0,24 mSv under perioden 1960-1969. Då en bild i full storlek togs var dosen 0,11 mSv. Av dig har tydligen en fullstor bild tagits 24 gånger inom två år, och den effektiva dosen har då varit 24 x 0,11 mSv eller cirka 3 mSv. Du har då under de två åren fått en lika stor strålningsbelastningen, som man i dag får vid en datortomografi av lungorna. Cancerrisken, som denna belastning förorsakar, är nära obefintlig i jämförelse med till exempel risken för lungcancer, som förorsakas av rökning. Du behöver inte oroa dig över den här saken.

Strålningsbelastningen som nuförtiden orsakas vid en en digital röntgenavbildning av lungorna (framifrån och i sidled) är mycket låg. Stråldosen är cirka 0,04 mSv, vilket motsvarar 5 dygns kosmiska bakgrundsstrålningen, eller den kosmiska stråldos man får vid en flygresa tur och retur till Kanarieöarna.

Min fråga gäller tuberkulos på arbetsplatsen. Sjukdomen konstaterades av allt att döma först cirka sju månader efter det att symtom uppenbarat sig. Tills dess behandlades patienten som om han hade haft en vanlig flunssa / infektion. Uppföljningsundersökningar gjordes på personalen. Nya fall av smitta kunde inte preliminärt konstateras. Personalen håller nu på att flytta in i gemensamma öppna utrymmen (öppet kontorslandskap). Utrymmena har tidigare bestått av separata arbetsrum, och detta har begränsat personliga kontakter. Vilken är personalens risk för smitta om tuberkulosen är a) av antibiotikaresistent typ eller b) av antibiotikakänslig typ. I det öppna kontorslandskapet är de personliga kontakterna nära, dagliga och långvariga (7-8 timmar / dag). Vilket ansvar har arbetshälsovården för uppföljningen?

Tuberkulosen smittar dåligt. Av hundra personer, som vistas under en längre tid eller upprepade gånger i samma utrymme med en person med smittsam lungtuberkulos, får uppskattningsvis trettio tuberkulossmitta, och av dem insjuknar endast en av tio dvs. sammanlagt tre personer i tuberkulos. Smittrisken är störst för närstående (som bor i samma hushåll), eftersom de tillbringar mycket tid i samma utrymmen. Risken för tuberkulossmitta är inte beroende av om bakteriestammen är läkemedelskänslig eller resistent. Smittrisken är beroende på exponeringstidens längd och dessutom på hur kraftiga den lungsjukas symtom är, hur hygieniskt han eller hon hostar, hur stort utrymmet är där kontakten sker och hur ventilationen fungerar. Tuberkulosen sprids genom luften.

Tuberkelbakterier i finfördelade vätskedroppar kan även sväva med luftstömmar från rum till rum då dörrar öppnas och stängs, och när människor rör sig i gemensamma utrymmen. Ett öppet kontorslandskap utgör ett större utrymme än ett arbetsrum, och det är i allmänhet väl ventilerat (vanligen mekanisk ventilation). Följaktligen är det inte möjligt att entydigt bedöma i vilken arbetsmiljö risken för tuberkulossmitta är högre.
Risken att insjukna efter smittan är störst för personer med nedsatt motståndskraft p.g.a. sjukdom eller medicinering. (https://tuberkuloosi.fi/se/är-jag-i-fara/riskgrupper/). Därför intervjuas de exponerade angående dessa frågor, och om någon faktor som ökar risken för insjuknande hittas, görs ytterligare undersökningar för att identifiera en tänkbar tuberkulossmitta (blodprov, IGRA). Om tuberkulossmitta konstateras, erbjuds möjlighet till medicinering, som förhindrar insjuknande i tuberkulos. (http://tuberkuloosi.fi/tuberkulos/smitta/)

En frisk person med tuberkulossmitta smittar inte ner andra. Han eller hon kan sköta sitt arbete och sina fritidsintressen på normalt sätt. Det är möjligt att ingen av er som exponerades på samma arbetsplats insjuknar. Eftersom utvecklingen av tuberkulos efter smittan kan ta flera år eller årtionden, är det ändå bra att minnas symtomen på tuberkulos (ihållande hosta, upphostningar, slemmighet, aptitlöshet, oavsiktlig viktnedgång, trötthet, kraftiga nattsvettningar, feber) och uppsöka läkare om dessa symtom uppenbarar sig.

Arbetshälsovården har i uppgift att utreda exponeringssituationer som inträffar i arbetet och registrera dem i arbetstagarens sjukdomshistoria. En lista över de exponerade förvaras i arbetshälsovården i 40 års tid efter den senaste kända exponeringen. Tuberkulos hos en anställd betraktas som yrkessjukdom, om det är sannolikt att den orsakats av smitta erhållen i arbetet. Arbetshälsovården organiserar en första utredning och lungröntgen och remitterar sedan tuberkulosexponerade anställda, som fått symtom eller riskerar att insjukna, till specialsjukvården för vidare utredning. Om arbetsgivaren byts under uppföljningstiden, bör den anställda kontakta hemkommunens hälsocentral, som ordnar med lungröntgen vid 12 månader.

Jag är en 45-årig kvinna. Jag har i bakgrunden ansträngningsutlöst astma. Jag insjuknade i lungtuberkulos för 5,5 månader sedan. Den halvårslånga medicineringen närmar sig sitt slut. Det är vanlig läkemedelskänslig tuberkulos som behandlas. Behandlingen hade snabb verkan; hostan försvann 5 veckor efter behandlingens början. Några veckor senare återkom hostan och sedan dess har den hållit i sig. Jag hostar speciellt på dagen, och hostar upp tjocka upphostningar, vilka är omväxlande vita eller gröna. När slemmet lossnat, känns lungorna rena, men slemmigheten ökar igen inom några timmar, och jag måste hosta igen. Lungröntgen har tagits vid kontrollundersökningar, och bilderna utvisar att jag tillfriksnat i linje med förväntningarna. Vid 4-månaders kontrollbesöket framhöll läkaren, att tuberkulosen kan efterlämna vidgade bronker, och slemmigheten kan orsakas av detta. Är sådana följdverkningar allmänna och hur behandlas de? Eller kommer jag att hosta resten av livet?

Lungtuberkulosen kan förorsaka utvidgningar (bronkiektasier) i de stora och medelstora luftvägarna. Exakt information om hur vanlig denna situation är, finns inte tillgänglig. Bronkiektasierna är bestående.

Baserat enbart på hostans och upphostningarnas återkomst kan man inte ställa diagnosen bronkiektasi. Man kan inte heller med vanlig lungröntgen på ett tillförlitligt sätt fastställa situationen. Däremot syns bronkiektasierna tydligt vid datortomografi. Denna undersökning skulle vara bra att göra. Med den ser man även bättre än med vanlig lungröntgen eventuella kvarvarande förändringar förorsakade av lungtuberkulos.

Vid behandlingen av bronkiektasier är det viktigt att upprätthålla ett gott allmäntillstånd (aktiv konditionsträning) och gott näringstillstånd. En fysioterapeut kan ge vägledning om hur man aktivt kan dränera lungorna för att avlägsna slem. Med dessa metoder kan man lindra hostan och ackumuleringen av slem. Antibiotikabehandling används endast kortvarigt i samband med att situationen förvärras.

Bronkiektasier ökar mottagligheten för bronkit och lunginflammation. Därför är det viktigt, att årligen ta det säsongbundna influensavaccinet. Man får vaccinet kostnadsfritt till exempel vid den lokala hälsocentralen. För patienter med bronkiektasier rekommenderades även engångsvaccinering med konjugatpneumokockvaccin (PCV 13), vilket förhindrar lunginflammation orsakad av pneumokockbakterier. Vaccineringen måste patienten själv betala.

Kan man konstatera tuberkulos med hjälp av blodprov? Hur kan jag bli undersökt? I samband med en operation på 1960-talet konstaterade man hos mig tuberkulos i bukhinnan. En nära släkting hade tuberkulos i näsan. Nu har jag konstiga känningar i magen, för vilka jag inte har någon förklaring. Jag vill försäkra mig om att jag inte igen har tuberkulos i magen!

Tyvärr finns det inget blodtest, som skulle kunna utvisa om du nu har tuberkulos. Med hjälp av blodprov kan man konstatera om du någon gång har fått tuberkulossmitta, men testet, som kallas IGRA, utvisar inte om du nu insjuknat i tuberkulos. Olika symtom från buken och mag-tarmkanalen är vanliga och kan bero på många olika skäl. Det är viktigt att du berättar för läkaren, att ni haft tuberkulos i familjen, och att du också själv haft sjukdomen.

Är det möjligt att få tuberkulossmitta genom att dricka ur samma flaska, som någon som kan ha sjukdomen?

Tuberkulosen smittar inte genom kontakt med flaskan eller via saliven. Tuberkulosen sprids genom luften. Personer som vistas under en längre tid eller upprepade gånger i samma utrymme med en människa med smittsam lungtuberkulos kan få smittan. Tuberkelbakterier sprids genom luften när en tuberkulossjuk talar, sjunger, hostar eller nyser. En person, som vistas i samma utrymme, samma rum till exempel, kan få bakterier i lungorna med luften han eller hon inandas och därigenom få smittan. Mest utsatta är den sjukas närmaste, som bor med honom eller henne. Utrymmets storlek och ventilation påverkar påtagligt smittrisken.

Man kan alltså inte få tuberkulos genom kontakt med en flaska. Men om den sjuka och den sjukas vän har druckit och vistats tillsammans i samma rum eller lägenhet i flera timmar eller upprepade gånger, är det möjligt att vännen blir smittad. Risken ökar om rummet är litet och dåligt ventilerat. Vid tillfälliga kontakter är smittrisken låg. Det är bra att komma ihåg, att endast en liten del av de smittade insjuknar i tuberkulos.

Jag har lagt märke till flyktingar som hostar i simhallen. Jag är rädd för att ta ett dopp i samma hall, då min motståndskraft inte är den bästa möjliga efter en operation. Kan tuberkulosen smitta i simhallen via luften eller vattnet?

Tuberkulosen sprids genom luften. Personer som vistas under en längre tid eller upprepade gånger i samma utrymme med en människa med smittsam lungtuberkulos kan få smittan. Mest utsatta är den sjukas närmaste, som bor med honom eller henne. Endast en av tio, som fått smittan, insjuknar i tuberkulos. Utrymmets storlek och ventilation inverkar påtagligt på smittrisken. Simhallar är stora utrymmen med mekanisk och effektiv ventilation. Därför är smittrisken mycket liten, nära obefintlig. Tuberkulosen smittar inte via vatten.

Det är skäl att observera, att asylsökande och flyktingar, som kommer till Finland, genomgår tuberkuloskontroll så fort som möjligt efter ankomsten. Detta inkluderar bl.a. lungröntgen. De som har lungtuberkulos uppdagas vid kontrollen och remitteras vidare för undersökning och behandling.

Jag har haft svår hosta i minst två veckor, och den vill inte gå om. Är det möjligt, att jag har tuberkulos?

Din hosta har varat i minst två veckor. Det framgår inte av din fråga huruvida någon dig närstående person någon gång haft smittsam tuberkulos, eller om du har bott i ett land där tuberkulosen är vanlig. Vad har väckt dina misstankar? Om du inte har varit i ovan nämnda situationer, är det troligare, att du fått en vanlig luftvägsinflammation. Många virussjukdomar är nu i omlopp, också influensa. Ibland kan dessa leda till en lunginflammation, som kräver antibiotikabehandling. Vanliga orsaker till hosta är dessutom bl.a. astma och uppstigande av surt maginnehåll i matstrupen (reflux).

Symtom på lungtuberkulos är kontinuerligt förvärrad hosta i mer än 3 veckor, ofta också upphostat slem. Upphostningar (sputum) kan uppenbara sig och de kan vara blodiga. Lungtuberkulos kan också åtföljas av allmänna symtom såsom ofrivillig viktnedgång, aptitlöshet, trötthet, ovanliga nattsvettningar eller låggradig feber.

Orsaken till den långvariga hostan bör i varje fall klarläggas. Jag rekommenderar att du besöker läkare vid hälsocentralen eller arbetshälsovården.