FAQ Category: Har jag varit utsatt för tuberkulos?

Finland ställer inga hälsokrav för invandring och Finlands immigrationspolitik innehåller inga hälsoutlåtanden. Att få uppehållstillstånd är inte heller kopplat till en persons hälsa.

I Finland finns obligatoriska bestämmelser och rekommenderade riktlinjer för hälso- och tuberkuloskontroller för invandrare. Dessa gäller ursprungsländer där tuberkulos är vanligt.THL för en landsspecifik lista på sin hemsida som visar om tuberkulosscreening rekommenderas för de som kommer från det landet: Screening av smittsamma sjukdomar hos invandrare.

Här är en lista över dessa skyldigheter och riktlinjer:

• För flyktingar, asylsökande och de som kommer till Finland genom familjeåterförening bör en inresekontroll anordnas inom två veckor efter ankomsten (Förebyggande av smittproblem hos flyktingar och asylsökande, Social- och hälsovårdsministeriets riktlinjer från 2009). Mottagningscentraler och kommunala immigrationstjänster ansvarar för att organisera inspektionen. Detta är en obligatorisk instruktion.
• De som kommer till Finland i mer än 3 månader på grund av arbete, studier, äktenskap eller adoption bör genomgå en hälsokontroll inom två månader efter inresan om tuberkulosincidensen i ursprungslandet är mycket hög (> 150/100 000) . (Tidig upptäckt av lungtuberkulos – Vägledning om hälsokontroller för invandrare, rekommendation av Institutet för hälsa och välfärd, uppdaterad 2017). Ansvaret för att organisera inspektionen ligger på primärvården (vårdcentraler, mödra- och barnmottagningar), skol- och elevhälsovård, företagshälsovård och kommunal invandrartjänst.
• Tuberkulosscreening för gravida invandrare tillhörande riskgruppen (lungskanning under graviditetens sista trimester) bör utföras på mödravårdsmottagningen (Handbok för mödrarådgivningen från Institutet för hälsa och välfärd från 2013 och Nationella tuberkulosprogrammet, uppdatering 2020) .
• Lagen om smittsammasjukdomar kräver en hälsokontroll för socialvårds- eller hälsovårdsenheter, samt för alla personer som ska utöva eller arbeta inom omsorgen för barn under skolåldern, om de kommer från länder med mycket hög förekomst av tuberkulos. Om uppdraget omfattar vård av nyfödda görs en besiktning med en lägre incidensgräns (incidens > 50/100 000). Hälsokontrollen görs på vårdcentral, företagshälsovård eller skol- eller elevhälsovård.

Obligatoriska instruktioner och rekommendationer hjälper inte om de inte följs. I Finland varierar praxis mycket från ett sjukvårdsdistrikt till ett annat. Enligt det nationella tuberkulosprogrammet: ”Lokala överenskommelser bör göras och riktlinjer för hur och var tuberkuloskontroller organiseras för varje målgrupp i regionen”.

Dina elever kommer sannolikt att omfattas av några av TB-kontrollerna som nämns ovan. Ta reda på hur tuberkuloskontroller är organiserade i ditt område. I slutändan är infektionsläkaren i sjukvårdsdistriktet den person du kan fråga om det.

Du är i ett arbete där risken för tuberkulosexponering är större än till exempel i vanligt skolarbete. Företagshälsovården bedömer nödvändigheten av hälsokontroller utifrån arbetsplatsen, arbetsuppgifterna och riskerna med dessa. Det är känt att inga sådana kontroller har anordnats för anställda vid invandrarutbildningen.

Risken för exponering och sjukdom är störst för personer som bor i samma hushåll som en person med luftvägstuberkulos och i arbete, särskilt vårdpersonal. Efter att varje tuberkulosfall är löst görs en smittspårningsbedömning på det specialiserade sjukhuset och de lokala infektionsmyndigheterna kontaktar de utsatta för vidare utredning.

Det är viktigt att alla dina elever får information om tuberkulos. Okunskap, skam och rädsla kan förhindra att man pratar om symtom och försenar diagnosen. Du kan dela flerspråkig tuberkulosinformation med dina elever från den här webbplatsen. Om du märker symtom som tyder på tuberkulos hos din elev (långvarig hosta, viktminskning, svår trötthet), hänvisa honom till en läkare.

Din fråga är mångfacetterad och med denna information är det tyvärr inte möjligt att ge ett fullständigt svar. Svaret bygger nu på antagandet att du fått modern, fullskalig (6 månader) behandling för tuberkulos med flera anti-tuberkulosläkemedel på 90-talet utifrån sjukhusundersökningar. På grund av detta har ditt barn född 2016 erbjudits BCG-vaccination enligt rekommendationen (rekommendationspunkt: ”modern, pappa, syskon eller person som barnet bor hos har någon gång fått diagnosen tuberkulos”). Rekommendationen bygger på den nationella vaccinationsexpertgruppens bedömning och syftet är att med BCG-vaccinet i Finland skydda de barn som har en liten risk att drabbas av tuberkulos.

Återfall av tuberkulos under väl genomförd, modern behandling är sällsynt, men inte helt omöjligt. Små, ovaccinerade barn är särskilt känsliga för tuberkulos när de exponeras i familjekretsen. BCG-vaccination skyddar små barn från svåra former av tuberkulos. Det är fortfarande möjligt att vaccinera sin familjs barn under 7 år, men en remiss från barnkliniken till polikliniken på barnsjukhuset som ger BCG-vaccinationer krävs.

Du säger att du nu har en långvarig hosta och bröstkänslor. Det är viktigt att du kontaktar vårdcentralen och berättar om din historia av tuberkulos. Det skulle vara bra att kolla lungröntgen och även tuberkulossputumprover om sputum stiger.

Bröströntgen kan visa ärr från lungtuberkulos, men det är individuellt och dessa beror på lungtuberkulosens svårighetsgrad. Fler spår finns kvar på grund av kavitär eller omfattande lungtuberkulos som drabbats i vuxen ålder än från barndomens lungtuberkulos. Med ditt tillstånd kan vårdcentralen beställa inte bara information om din behandling från Aurora sjukhus, utan även lungskanningar tagna som barn för jämförelse.

Tyvärr går det inte att ge ett uttömmande svar på er fråga. Risken för infektion beror i huvudsak på kvaliteten och omfattningen av den avlidnes lungtuberkulossjukdom och intensiteten av symtomen (hosta, sputum) och varaktighet under livet. Smittrisken för närstående personer är reell om kaviterande lungtuberkulos hittades vid obduktionen eller om lungtuberkulosen på annat sätt hade skadat lungorna omfattande. Om syrafasta stavar sågs i den speciella färgningen av vävnadsprovet talar det också för smittsamhet. På den tiden har det funnits många tuberkulosbakterier i lungorna och de har även släppts ut i andningsluften under livet.

Lungtuberkulos som hittas vid obduktion kan också vara en förändring som inträffade i ett mycket litet område av lungorna, vilket inte orsakade eller bidrog till döden. I det här fallet finns det nästan ingen risk för infektion.

Utifrån den avlidnes uppgifter ska sjukvårdsdistriktets och kommunens  myndigheter som ansvarar för smittsamma sjukdomar bedöma din mans eventuella smittspridning och smitttiden. Utifrån detta genomförs erforderlig smittspårning, det vill säga de som varit nära exponerade kartläggs och de remitteras till undersökningar. Smittrisken är störst för personer som bott i samma hushåll, eftersom de har varit utsatta längst och mest. För övriga närkontakter är det avgörande hur länge de har varit i kontakt med den sjuke under smitttiden.

Risken för sjukdom beror däremot på den exponerades ålder och hälsotillstånd (immunförsvarets funktion). För barn under skolåldern är risken att bli sjuk högre än för vuxna och de remitteras till utvärdering av barnläkare. Om de har påvisbar tuberkulosinfektion påbörjas medicinering för att förhindra sjukdomen.

Tuberkulos är dåligt smittsamt: bara en tredjedel av de som är nära exponerade blir smittade, och bara en av tio smittade blir så småningom sjuka i tuberkulos. Risken att bli sjuk är störst under de första två åren efter smittan. Om din mans lungtuberkulos bedömts som smittsam är det viktigt att ansöka om undersökningar om symtom som är lämpliga för tuberkulos visar sig senare.

När en person, i det här fallet din pappa, misstänks ha luftvägstuberkulos är han vanligtvis isolerad. Med hjälp av undersökningar gjorda på sjukhuset kan vi ta reda på om orsaken till din pappas besvär är tuberkulos och om han kan vara smittsam.

Endast en person som insjuknat i smittsam tuberkulos kan smittas. Det är möjligt att din pappa blev smittad när han var ung, när tuberkulos var vanligt i Finland. Tuberkulosinfektion skiljer sig från en sjukdom. En smittad person har tuberkulosbakterier i kroppen. Bakterierna är inte i ett aktivt tillstånd. I det här fallet har personen inga symtom på tuberkulos och kan inte infektera andra. Men en person kan få tuberkulos senare i livet. I det här fallet aktiveras bakterier som tidigare varit vilande och orsakar sjukdom. Personen utvecklar gradvis symtom och sjukdomen kan spridas. Din pappa kunde ha fått tuberkulos först efter att han blivit sjuk, inte tidigare.

Om det anses att din pappa har smittsam tuberkulos kommer vi att intervjua för att ta reda på vem som kan ha blivit utsatt. De utsatta kommer att kontaktas. De intervjuas och får en lungröntgen. Du kan läsa mer om denna process i avsnittet Är jag i fara?

Smittrisken påverkas av sjukdomens kvalitet, miljöförhållandena och hur länge eller hur ofta den drabbade har varit i kontakt med andra. Risken att bli smittad är störst för familjemedlemmar som bor tillsammans i samma hushåll. De är de så kallade nära kontakter. Din mamma har troligen blivit utsatt för infektionen när hon bodde hos din pappa, om din pappa har smittsam tuberkulos. I ditt fall beror smittorisken på hur mycket och under vilka förutsättningar du har haft kontakt med din pappa efter att han blev sjuk.

Tuberkulos överförs inte lätt. Endast en del av de som utsätts för tuberkulos blir smittade. En asymtomatisk smittad person smittar inte andra och bara en av tio smittade personer blir sjuka. Tuberkulos kan botas med läkemedel och smittsamheten minskar vanligtvis inom några veckor efter påbörjad medicinbehandling.

Vid det här laget kanske du har listat ut dessa saker. Jag hoppas att allt gick bra för dig och din pappa.

Endast en person med luftvägstuberkulos (lungtuberkulos den vanligaste) kan sprida infektionen. Bara en del av dem är smittsamma. I detta fall ses bakterier i tuberkulosfärgningen av sputum (positivt resultat) eller så har personen sådana förändringar i lungorna att de anses vara smittsamma. Vanligtvis kräver infektion en långtidsvistelse i samma inomhusutrymme som den sjuke. Människor som bor i samma familj löper störst risk att bli smittade. Men bara en tredjedel av dem som varit i nära och långvarig kontakt med en person som lider av smittsam tuberkulos blir smittade. Tuberkulos är därför inte lätt att överföra. Effektiv medicinsk behandling minskar risken för infektion ganska snabbt. Vanligtvis flyttas patienten till hemtjänst när hans medicinering har pågått en tid och han inte längre anses vara smittsam (resultatet av sputum-TB-färgningstestet är negativt).

Det framgår inte av din fråga vilken typ av tuberkulos patienten hade eller hur länge han fått medicinsk behandling för det. Din kontakt var dock kort och om patienten tagit sin medicin regelbundet är det ingen risk för infektion.

Det finns inte någon smittrisk i denna situation.

En person med smittsam lungtuberkulos (bakterier ses i färgat utstryk av sputum eller kaviteter ses vid lungröntgen) förlorar snabbt sin smittsamhet då effektiv medicinering insätts, i genomsnitt inom två veckor. Utskrivning från sjukhus sker vanligtvis i detta skede.

En person med smittsam lungtuberkulos kan under vissa förhållanden få fortsätta den kontrollerade vården isolerad hemma. Om en person är isolerad hemma under smittsamhetsperioden, ges besökande instruktioner angående skyddsåtgärder.

Tuberkulosen smittar dåligt. Av hundra personer, som vistas under en längre tid eller upprepade gånger i samma utrymme med en person med smittsam lungtuberkulos, får uppskattningsvis trettio tuberkulossmitta, och av dem insjuknar endast en av tio dvs. sammanlagt tre personer i tuberkulos. Smittrisken är störst för närstående (som bor i samma hushåll), eftersom de tillbringar mycket tid i samma utrymmen. Risken för tuberkulossmitta är inte beroende av om bakteriestammen är läkemedelskänslig eller resistent.

Smittrisken är beroende på exponeringstidens längd och dessutom på hur kraftiga den lungsjukas symtom är, hur hygieniskt han eller hon hostar, hur stort utrymmet är där kontakten sker och hur ventilationen fungerar. Tuberkulosen sprids genom luften.

Tuberkelbakterier i finfördelade vätskedroppar kan även sväva med luftstömmar från rum till rum då dörrar öppnas och stängs, och när människor rör sig i gemensamma utrymmen. Ett öppet kontorslandskap utgör ett större utrymme än ett arbetsrum, och det är i allmänhet väl ventilerat (vanligen mekanisk ventilation). Följaktligen är det inte möjligt att entydigt bedöma i vilken arbetsmiljö risken för tuberkulossmitta är högre.
Risken att insjukna efter smittan är störst för personer med nedsatt motståndskraft p.g.a. sjukdom eller medicinering. Därför intervjuas de exponerade angående dessa frågor, och om någon faktor som ökar risken för insjuknande hittas, görs ytterligare undersökningar för att identifiera en tänkbar tuberkulossmitta (blodprov, IGRA). Om tuberkulossmitta konstateras, erbjuds möjlighet till medicinering, som förhindrar insjuknande i tuberkulos.

En frisk person med tuberkulossmitta smittar inte ner andra. Han eller hon kan sköta sitt arbete och sina fritidsintressen på normalt sätt. Det är möjligt att ingen av er som exponerades på samma arbetsplats insjuknar. Eftersom utvecklingen av tuberkulos efter smittan kan ta flera år eller årtionden, är det ändå bra att minnas symtomen på tuberkulos (ihållande hosta, upphostningar, slemmighet, aptitlöshet, oavsiktlig viktnedgång, trötthet, kraftiga nattsvettningar, feber) och uppsöka läkare om dessa symtom uppenbarar sig.

Arbetshälsovården har i uppgift att utreda exponeringssituationer som inträffar i arbetet och registrera dem i arbetstagarens sjukdomshistoria. En lista över de exponerade förvaras i arbetshälsovården i 40 års tid efter den senaste kända exponeringen. Tuberkulos hos en anställd betraktas som yrkessjukdom, om det är sannolikt att den orsakats av smitta erhållen i arbetet. Arbetshälsovården organiserar en första utredning och lungröntgen och remitterar sedan tuberkulosexponerade anställda, som fått symtom eller riskerar att insjukna, till specialsjukvården för vidare utredning. Om arbetsgivaren byts under uppföljningstiden, bör den anställda kontakta hemkommunens hälsocentral, som ordnar med lungröntgen vid 12 månader.

Din vän har inte haft smittsam lungtuberkulos. Därför har situationen inte inneburit någon smittrisk för dig, och det finns inget behov för undersökningar.

Tack för er fråga. Om en person exponeras för tuberkulos, kan den inte föra smittan vidare, om den inte först blir smittad själv (endast cirka var tredje av de exponerade får smittan) och sedan dessutom insjuknar i akut tuberkulos (endast var tionde som får smittan insjuknar, och detta kan ske långt senare).

Ur din fråga framgår inte vilken typ av tuberkulos den sjuka har och inte heller om han eller hon är smittsam. Om den sjuka har smittsam tuberkulos, blir hans eller hennes nära kontakter inom läroalstalten undersökta. Du kan läsa mera om ämnet  vid avsnittet Är jag i fara?

Astma är inte en känd riskfaktor för tuberkulos, men om en astmatiker insjuknar i tuberkulos, måste hans eller hennes astmamedicinering ofta intensifieras.

Tack för erfråga. Tuberkulos sprids via luften. För att få smittan, måste man vistas i samma utrymme inomhus som den sjuka. Tuberkulos smittar inte genom att man använder gemensamma kärl, böcker etc, och inte heller genom att man kramas eller på annat sätt vidrör den sjuka eller saker han eller hon använder.

När en person med lungtuberkulos talar, hostar eller sjunger, sprids små partiklar som innehåller tuberkelbakterier i luften. En person som vistas länge eller upprepade gånger i samma utrymme (till exempel i samma rum eller lägenhet) kan få tuberkelbakterier i sina lungor med luften han eller hon andas och få smittan. En person som har lymfkörteltuberkulos smittar inte andra, eftersom tuberkelbakterierna inte kommer ur körtlarna ut i luften.

Men om lymfkörteln är blottad och rinnande, och den sjuka inte ännu får tuberkulosmedicinering, finns en liten risk för smitta i vissa situationer. En sådan situation kan uppkomma till exempel om lymfkörteln rengörs ovarsamt, exempelvis genom att duscha, och bakterier sprids i luften. I farozonen är då personer, som vistas i samma utrymme med den sjuka. Smittrisk finns även, om den sjuka har både lymfkörtel- och lungtuberkulos.

Din fråga tyder på att din morbror har bara lymfkörteltuberkulos. I så fall smittar han inte ner andra. Således behöver du inte oroa dig.