FAQ Category: Jag har haft tuberkulos tidigare

Jo det kan du. Tuberkulosinfektion initierar en komplex reaktion av kroppens försvarssystem, som fortfarande är ofullständigt förstådd. Även om tuberkulossjukdomen lämnar försvarssystemet med ett minne av tuberkulosbakterien som man stött på, räcker det inte för att förhindra att man blir sjuk igen. Detta kan hända särskilt i de länder där det finns mycket tuberkulos i befolkningen och risken för en ny tuberkulosinfektion är stor.

Det är också möjligt att tuberkulossjukdomen, som redan har behandlats en gång, återkommer. I det här fallet finns några tuberkulosbakterier som kan dela sig kvar i kroppen, som börjar föröka sig och starta sjukdomen igen. Då är det en infektion orsakad av samma tuberkulosstam. Risken för återfall är högst under de två åren efter tuberkulosbehandling.

På basis av en nyligen genomförd doktorandstudie är det känt att återfall av tuberkulos är sällsynt under finska tillstånd (0,6 % av tuberkulosfallen). I 80 % av fallen var orsaken till att man blev sjuk igen en reaktivering av sjukdomen.

Tuberkulos var en vanlig folksjukdom när ni var barn och tonåring. Då var infektionsmöjligheten betydligt högre än idag, även om det redan då var infektion från närstående personer. Röntgen av thorax är lämplig för de ärr som tuberkulos lämnar, och på grund av er ålder har det framför allt kommit till radiologens tankar. Det är möjligt att ni har haft lungtuberkulos som en infektion med mycket få symtom och er kropp har kunnat bekämpa sjukdomen på egen hand. Utvecklingen av sjukdomsbilden påverkas av många faktorer, såsom ärftliga faktorer, försvarssystemets styrka och näringsstatus vid sjukdomstidpunkten. Det är också möjligt att någon annan faktor har lämnat dessa förändringar i era lungor.

BCG-vaccination förhindrar inte lungtuberkulos, den skyddar små barn från allvarliga former av tuberkulos.

Ni frågar hur informationen ska behandlas. Ni är tydligen helt frisk för tillfället. Om det till och med blir lite slem och hosta på morgonen kan man be vårdcentralen om remiss för tuberkulossputumprover. De tas tre på varandra följande morgnar. Om det är omöjligt att få sputumprover (saliv ska inte undersökas), övervaka din egen hälsa och sök undersökningar utan dröjsmål om du upplever en långvarig hosta, sputum, kraftig trötthet, kraftiga nattliga svettningar, aptitlöshet och oavsiktlig viktminskning eller oklart temperatur. Därefter tas en ny lungröntgen, sputumprover tas och vid behov görs andra nödvändiga tester.

Ni är inte en infektionsrisk för någon och ni kan fortsätta ditt vanliga liv. Att vara medveten om problemet, ta hand om sin egen hälsa (bra kost, tillräckligt med sömn och motion, vitamin D-tillskott) och söka behandling, om symtom skulle uppstå, är det viktigaste.

Du fick behandling för tuberkulos i slutet av 1980-talet, när moderna, effektiva tuberkulosläkemedel redan var i bruk. Om din behandling gick bra, det vill säga du tog de ordinerade läkemedlen varje dag i sex månader, är risken för återfall av tuberkulos mycket låg, faktiskt obefintlig. Ändå är det bra att anmäla behandlad tuberkulos till företagshälsovården. Om du senare utvecklar några symtom på tuberkulos (en långvarig hosta som varar mer än 3 veckor, slemhinnas slem, viktminskning, onormal nattsvett eller trötthet, eller oklar feber), bör du omedelbart uppsöka en läkare och ange en historia av tuberkulos.

Det finns fortfarande mycket skam förknippad med tuberkulos, även om det egentligen inte finns någon anledning till det. Tuberkulos är ingen självförvållad sjukdom. Människor med missbruksproblem har mer tuberkulos än andra, eftersom de vistas länge på samma, ofta trånga lokaler och söker sig för sent till undersökningar, eftersom missbruket är prioritet nummer ett i deras liv. En marginaliserad person med missbruksproblem kan alltså hosta i månader innan han blir antagen till undersökningar.

Tuberkulos förknippas lätt med fattigdom och ohygieniska förhållanden, men det är en infektionssjukdom som kan drabba vem som helst, även chefen för ett stort företag. Tuberkulos överförs genom luften. Genom att vistas i samma inomhusutrymme tillräckligt länge med en person som lider av lungtuberkulos och bara genom att andas samma luft kan infektion uppstå. Tuberkulos smittar inte från ytor och har inget med hygien att göra. Det är svårt att ändra förankrade bilder och attityder. Men det är vad vi siktar på på den här sidan. Jag hoppas att du kan få hjälp med detta här.

Det är också viktigt för dina barnbarn. Du säger att de är vaccinerade vilket är bra. Som du kanske vet har BCG-vaccination sedan 2006 endast getts till nyfödda som tillhör riskgruppen. Dina barnbarn tillhör riskgruppen, eftersom du har mycket kontakt med dem, och om tuberkulosen trots den lilla sannolikheten skulle återkomma, skulle små barn under 5 år vara mottagliga för att bli allvarligt sjuka. Nu skyddar vaccinet dem.

Du frågar också om din mans risk. Om du blev sjuk igen och din sjukdom hann bli smittsam kan din man bli smittad. Att bli smittad är dock inte detsamma som att bli sjuk, bara en av tio smittade vuxna blir sjuka. Dessutom skyddar tidig upptäckt av sjukdomen (dvs uppsök läkare och röntgen lungröntgen om ovannämnda symtom uppträder) din man.

Som en ansvarsfull person är du mycket mån om det. Du undrar också var du fick infektionen från början. Det är möjligt att du har smittats av tuberkulos redan i barndomen/ungdomen, då tuberkulos är mycket vanligare än på 1980-talet. I din barndom/ungdom utreddes inte heller fallen så noggrant som idag. Det är också möjligt att skammen förknippad med tuberkulos kan ha hindrat källan till din infektion från att berätta om sin sjukdom.

Jag skulle råda dig att öppet berätta för dina nära vänner om din tuberkulos, dess behandling och ditt tillfrisknande. Fortsätt med en hälsosam livsstil och det rekommenderas att använda ett D-vitamintillskott under den mörka årstiden. Ett bra motstånd skyddar mot återkommande tuberkulos.

Att donera vävnader är strikt reglerat, det är därför kunskapen om din tuberkulos har påverkat beslutet om avslag. Bakgrunden är just tanken på den teoretiska möjligheten att tuberkulosbakterien eventuellt vilande i din vävnad skulle kunna aktiveras till symptomatisk tuberkulos hos den vävnadstransplanterade mottagaren. Så detta är att maximera säkerheten.

Det är omöjligt att ge ett exakt eller fullständigt svar på frågan. Ni behandlades för tuberkulos på 1970-talet, så det är stor sannolikhet att ni fått en läkemedelskombination innehållande rifampicin och isoniazid. Än idag är dessa de viktigaste basläkemedlen för konventionell, läkemedelskänslig tuberkulosbehandling. Efter modern tuberkulosbehandling är risken för återfall låg. Återfall är vanligast inom ett år efter avslutad behandling. Mild bronkiektasi påverkar inte risken för återfall.

Tack för er fråga.

Ännu på 1960-talet var tuberkulosen en vanlig infektionssjukdom i Finland. Enligt er beskrivningen har ni lidit av lindrig lungtuberkulos, Diagnosen grundade sig på röntgenfyndet. Ni fick den tuberkulosmedicinering, som i slutet av sextiotalet var tillgänglig. Effektiv, modern tuberkulosmedicinering infördes i Finland först omkring 1980. Det är möjligt, att den mindre effektiva tuberkulosmedicinering ni fick inte var tillräcklig för att döda alla tuberkelbakterier. Reaktivering av tuberkulosen kan inte förutsägas i förväg. Här inverkar främst den personliga konditionen, andra sjukdomar och mediciner. Risken för återaktivering av tuberkulosen finns, men för er är den liten.

Ni kunde låta kontrollera er situation genom att besöka hälsocentralens läkarmottagning och be om lungröntgen. I fortsättningen är det skäl att hålla möjligheten av tuberkulos i minnet. Ni bör utan dröjsmål uppsöka läkare om tuberkulossymtom yppar sig. De viktigaste symtomen på lungtuberkulos är långvarig hosta, upphostningar, slemmighet eller upphostat blod. Allmänsymtom är trötthet, aptitlöshet, viktnedgång, kraftiga nattsvettningar eller feber, som kan vara lätt och inte har någon klar anledning. Om lungtuberkulosen reaktiveras, kunde ni vara en risk för personer i din närmiljö och i synnerhet då för ett litet barn. Det här är vad mödravårdscentralens läkare avsåg med sin varning.

Tuberkulosen smittar ändå inte via saliven, och ni behöver alltså inte till exempel undvika eller oroa er för att pussa barnbarnet. Tuberkulosen överförs genom luften när en person med smittsam lungtuberkulos (alltid med hosta) ger upphov till finfördelade partiklar som innehåller tuberkelbakterier. Smittrisken är desto större, ju kraftigare den sjukas hostsymtom är, och ju längre man vistas i samma utrymme inomhus.

Det är bra att mödravårdsläkaren vid barnbarnets födelse tog reda på förekomsten av tuberkulos hos nära släktingar. I sådana situationer rekommenderas BCG-vaccination av den nyfödda. Ur din fråga framgår inte, om barnbarnet blivit BCG-vaccinerat. Om inte, kan ni diskutera saken på mödravårdscentralen och få en remiss till BCG-vaccinering vid barnpolikliniken vid ett centralsjukhus eller universitetssjukhus. BCG-vaccinet skyddar små barn under 5 år mot svåra former av tuberkulos. Barn under 7 år kan vaccineras.

I sammandrag:

• Jag rekommenderar att era nuvarande och kommande barnbarn BCG-vaccineras i enlighet med Institutets för hälsa och välfärd instruktioner.
• För att utreda ert eget nuvarande hälsotillstånd bör ni uppsöka läkare vid hälsovårdscentralen och be om lungröntgen.
• Uppsök läkare på nytt, om symtom som tyder på tuberkulos uppenbarar sig.

Tackför erfråga.

Ni har i två års tid fått behandling med tuberkulosläkemedel, som vid behandlingstiden var i bruk. Du nämner dem inte vid namn. Då användes vanligtvis streptomycin, som injicerades intramuskulärt, PAS i form av granuler, och isoniazid tabletter och kanske också andra läkemedel såsom thioacetazone och pyrazinamid.

Tuberkulosmedicineringens biverkningar framträder under behandlingen. De är oftast övergående och lämnar inte som regel bestående skador. Det injicerade streptomycinet är ett undantag; det kan förorsaka hörselnedsättning eller balansrubbningar, som kan bli bestående. Om symtom som tyder på detta (hörselnedsättning, tinnitus, svindel och nystagmus) inte har förekommit under behandlingen, finns det ingen anledning till oro. Dessa biverkningar uppenbarar sig inte senare.

Din andra fråga gällde röntgenstrålningens inverkan. Då röntgenbilder tas, beräknas den effektiva dosen E (i mSv enheter) med hjälp av dosen per ytenhet och teknisk information. Den effektiva dosen karakteriserar risken för cancer som förorsakas av strålningen. Dosen är beroende av antalet röntgenbilder, den använda metoden och röntgenapparaten. Med miniatyrröntgen var den effektiva dosen 0,24 mSv under perioden 1960-1969. Då en bild i full storlek togs var dosen 0,11 mSv. Av er har tydligen en fullstor bild tagits 24 gånger inom två år, och den effektiva dosen har då varit 24 x 0,11 mSv eller cirka 3 mSv. Ni har då under de två åren fått en lika stor strålningsbelastningen, som man i dag får vid en datortomografi av lungorna. Cancerrisken, som denna belastning förorsakar, är nära obefintlig i jämförelse med till exempel risken för lungcancer, som förorsakas av rökning. Ni behöver inte oroa er över den här saken.

Strålningsbelastningen som nuförtiden orsakas vid en en digital röntgenavbildning av lungorna (framifrån och i sidled) är mycket låg. Stråldosen är cirka 0,04 mSv, vilket motsvarar 5 dygns kosmiska bakgrundsstrålningen, eller den kosmiska stråldos man får vid en flygresa tur och retur till Kanarieöarna.

Lungtuberkulosen kan förorsaka utvidgningar (bronkiektasier) i de stora och medelstora luftvägarna. Exakt information om hur vanlig denna situation är, finns inte tillgänglig. Bronkiektasierna är bestående.

Baserat enbart på hostans och upphostningarnas återkomst kan man inte ställa diagnosen bronkiektasi. Man kan inte heller med vanlig lungröntgen på ett tillförlitligt sätt fastställa situationen. Däremot syns bronkiektasierna tydligt vid datortomografi. Denna undersökning skulle vara bra att göra. Med den ser man även bättre än med vanlig lungröntgen eventuella kvarvarande förändringar förorsakade av lungtuberkulos.

Vid behandlingen av bronkiektasier är det viktigt att upprätthålla ett gott allmäntillstånd (aktiv konditionsträning) och gott näringstillstånd. En fysioterapeut kan ge vägledning om hur man aktivt kan dränera lungorna för att avlägsna slem. Med dessa metoder kan man lindra hostan och ackumuleringen av slem. Antibiotikabehandling används endast kortvarigt i samband med att situationen förvärras.

Bronkiektasier ökar mottagligheten för bronkit och lunginflammation. Därför är det viktigt, att årligen ta det säsongbundna influensavaccinet. Man får vaccinet kostnadsfritt till exempel vid den lokala hälsocentralen. För patienter med bronkiektasier rekommenderades även engångsvaccinering med konjugatpneumokockvaccin (PCV 13), vilket förhindrar lunginflammation orsakad av pneumokockbakterier. Denna vaccinering måste patienten själv betala.

Tyvärr finns det inget blodtest, som skulle kunna utvisa om du nu har tuberkulos. Med hjälp av blodprov kan man konstatera om du någon gång har fått tuberkulossmitta, men testet, som kallas IGRA, utvisar inte om du nu insjuknat i tuberkulos. Olika symtom från buken och mag-tarmkanalen är vanliga och kan bero på många olika skäl. Det är viktigt att ni berättar för läkaren, att ni haft tuberkulos i familjen, och att ni också själv haft sjukdomen.

Lungtuberkulos eller tuberkulosmedicinering orsakar inte astma eller levercirros. Lungtuberkulos, som varit utspridd eller orsakat stora håligheter i lungorna, kan efterlämna ärr. I en sådan situation fungerar delar av lungorna sämre än normalt, och detta kan synas i lungspirometriresultaten. Lungtuberkulos kan öka risken att insjukna i kronisk obstruktiv lungsjukdom.