Tackför erfråga.
Ni har i två års tid fått behandling med tuberkulosläkemedel, som vid behandlingstiden var i bruk. Du nämner dem inte vid namn. Då användes vanligtvis streptomycin, som injicerades intramuskulärt, PAS i form av granuler, och isoniazid tabletter och kanske också andra läkemedel såsom thioacetazone och pyrazinamid.
Tuberkulosmedicineringens biverkningar framträder under behandlingen. De är oftast övergående och lämnar inte som regel bestående skador. Det injicerade streptomycinet är ett undantag; det kan förorsaka hörselnedsättning eller balansrubbningar, som kan bli bestående. Om symtom som tyder på detta (hörselnedsättning, tinnitus, svindel och nystagmus) inte har förekommit under behandlingen, finns det ingen anledning till oro. Dessa biverkningar uppenbarar sig inte senare.
Din andra fråga gällde röntgenstrålningens inverkan. Då röntgenbilder tas, beräknas den effektiva dosen E (i mSv enheter) med hjälp av dosen per ytenhet och teknisk information. Den effektiva dosen karakteriserar risken för cancer som förorsakas av strålningen. Dosen är beroende av antalet röntgenbilder, den använda metoden och röntgenapparaten. Med miniatyrröntgen var den effektiva dosen 0,24 mSv under perioden 1960-1969. Då en bild i full storlek togs var dosen 0,11 mSv. Av er har tydligen en fullstor bild tagits 24 gånger inom två år, och den effektiva dosen har då varit 24 x 0,11 mSv eller cirka 3 mSv. Ni har då under de två åren fått en lika stor strålningsbelastningen, som man i dag får vid en datortomografi av lungorna. Cancerrisken, som denna belastning förorsakar, är nära obefintlig i jämförelse med till exempel risken för lungcancer, som förorsakas av rökning. Ni behöver inte oroa er över den här saken.
Strålningsbelastningen som nuförtiden orsakas vid en en digital röntgenavbildning av lungorna (framifrån och i sidled) är mycket låg. Stråldosen är cirka 0,04 mSv, vilket motsvarar 5 dygns kosmiska bakgrundsstrålningen, eller den kosmiska stråldos man får vid en flygresa tur och retur till Kanarieöarna.