En smittad person kan ha tuberkulosbakterier i kroppen utan att bli sjuk. Tuberkulosbakterier har stannat kvar i kroppen i en vilande form. Man talar om latent tuberkulosinfektion (LTBI). I denna situation har personen inga symtom, är inte sjuk och kan inte sprida sjukdomen till andra. Detta kan pågå under en livstid.
Men om bakterierna aktiveras och börjar föröka sig blir personen sjuk i tuberkulos. I det här fallet har han vanligtvis symtom på tuberkulos. Sjukdomen kan då också smittas till andra.
Enligt WHO:s uppskattning bär en fjärdedel av världens befolkning på tuberkulosbakterier i kroppen. De flesta av dem lever i länder där tuberkulos är vanligt (nästan hela Asien, Afrika, Syd- och Centralamerika, en stor del av Östeuropa). Det fanns fortfarande mycket tuberkulos i Finland i mitten av 1900-talet. Därför har en del av dem som är födda i Finland före 1950 smittats av tuberkulos i sin barndom eller ungdom.
Hos vem söker man latent tuberkulosinfektion?
En färsk tuberkulosinfektion eftersträvas alltid i samband med smittspårning (läs mer på sidan Smittspårning – vad betyder det?). Undersökningen görs för de under 35 år som har en person i sin nära krets som insjuknat i lungtuberkulos och de som varit utsatta för ett fall av hög smittorisk vid ett riskfyllt ingrepp i arbetet. Utsatta, som har en ökad risk att bli sjuk på grund av sjukdom eller medicinering, undersöks oavsett ålder.
Latent tuberkulosinfektion rekommenderas att sökas vid vissa sjukdomstillstånd som försvagar immunförsvaret eller under läkemedelsbehandlingar som innebär risk för aktivering av latent tuberkulosinfektion:
I samband med en hiv-diagnos. Om en hiv-patient är infekterad med tuberkulos har han en 30-faldig risk att drabbas av tuberkulos. En person som har gått vidare till AIDS-stadiet har 100-faldig risk att bli sjuk.
När man överväger att påbörja biologisk läkemedelsbehandling eller JAK-hämmare. Biologisk läkemedelsbehandling och JAK-hämmare kan användas vid behandling av reumatiska sjukdomar, svår psoriasis och kroniska tarminflammationer (Crohns sjukdom, ulcerös kolit). Vid reumatiska sjukdomar är TNF-blockerare associerad med en fyrfaldig risk för aktivering av latent tuberkulosinfektion jämfört med traditionella antireumatiska läkemedel. Effekten av andra biologiska läkemedel och JAK-hämmare är mindre.
När man planerar en transplantation. Risken för tuberkulos hos organtransplantationspatienter på grund av aktiveringen av en latent tuberkulosinfektion är minst fyra gånger större än den allmänna befolkningen. Vid solida organtransplantationer är risken större än vid stamcellstransplantation. Lungtransplanterade patienter har den högsta risken, cirka sex gånger jämfört med andra organtransplanterade patienter.
Vid start av dialysbehandling.
Från en person som lider av silikos (stendammslunga).
Varför ska latent tuberkulosinfektion behandlas?
Syftet med behandlingen är att förhindra tuberkulos och vidare spridning av infektioner. Latent tuberkulosinfektion kan vakna någon gång i livet, även decennier senare, och förvandlas till symptomatisk tuberkulos. Ungefär en av tio personer som smittats av tuberkulos med normal immunitet kommer senare att utveckla tuberkulos.
Den högsta sannolikheten för att den vilande formen utvecklas till en sjukdom är inom två år efter infektion. Den livslånga risken för sjukdom påverkas i huvudsak av kroppens försvarsförmåga. Ålder spelar roll: barn under 5 år, tonåringar och unga vuxna löper högre risk att bli sjuka. Sjukdomar och läkemedelsbehandlingar som försvagar immunförsvaret ökar risken för sjukdomar, liksom graviditeten.
Läkemedelsbehandling kan förhindra utvecklingen av tuberkulos hos 60-90 % av dem som får full behandling.
Hur diagnostiseras en latent tuberkulosinfektion?
Testerna omfattar kartläggning av riskfaktorer, symtomenkät, grundläggande blodprov, hiv-test, lungröntgen, sputumprover (vid behov) och blodprov (IGRA, Interferon Gamma Release Assay). Det finns två typer av IGRA-tester. Det vanligaste testet är interferon gamma-sekretion som orsakas av antigenet från tuberkulosbakterien mätt i helblod (B-TbIFNg). I den andra metoden beräknas antalet interferon-gamma-utsöndrande celler med hjälp av isolerade lymfocyter (B-LyTbIFN).
Vid smittspårning tas blodprovet tidigast två månader efter sista exponeringen. Testet kan inte förutsäga vem som kommer att utveckla tuberkulos.
Undersökningar säkerställer att personen inte har en aktiv tuberkulossjukdom. Undersökningarna genomförs inom specialiserad sjukvård, de är kostnadsfria för examinanden.
Varför görs inte IGRA-testet för alla exponerade personer?
IGRA-testet görs för de som är planerade att påbörja sjukdomsförebyggande medicinsk behandling. Läkemedelsbehandling rekommenderas inte för personer över 35 år, eftersom risken för leverinfektion relaterad till läkemedelsbehandling är högre för dem än för yngre personer. Behandlingen ges dock om en person över 35 år har andra sjukdomar eller mediciner som ökar risken att drabbas av tuberkulos. Då är den potentiella skadan från LTBI-behandling acceptabel.
Varför leder gränsen för IGRA-testresultatet (B-TbIFNg) till behandling för latent tuberkulosinfektion hos en frisk person 1.0, när laboratoriet svarar som ett positivt resultat redan från en avläsning på 0.35?
Ett negativt testresultat (< 0.35) utesluter tillförlitligt infektion hos en frisk exponerad person. Att tolka ett positivt testresultat är svårare. Det är känt att resultaten nära testtillverkarens gränsvärde varierar känsligt av många anledningar. Falskt positiva resultat är alltså möjliga. I studier har risken att drabbas av tuberkulos visat sig öka vid en resultatnivå på 1.0-4.0. I Finland har en grupp tuberkulosexperter kommit fram till denna rekommendation, för att behandlingen av latent tuberkulosinfektion med större säkerhet skulle riktas mot personer som faktiskt är tuberkulossmittade och därmed har nytta av behandlingen. Om en person har en ökad risk att bli sjuk (immunförsvagande sjukdomar och läkemedelsbehandlingar) anses gränsen för positivt provsvar vara 0.35.
Hur behandlas latent tuberkulosinfektion?
Läkemedelsbehandling av latent tuberkulosinfektion kan förhindra utvecklingen av tuberkulos hos de allra flesta som behandlas. 1-2 tuberkulosläkemedel används i behandlingen. Behandlingen varar vanligtvis 3 månader (två läkemedel) eller 6-9 månader (ett läkemedel).
Behandlingsbeslutet fattas efter individuellt övervägande och diskussion. Behandling ges endast om personen är villig och engagerar sig i behandlingen. Behandlingsbeslutet påverkas i huvudsak av en individuell, behandlingsrelaterad riskbedömning av biverkningar. Behandlingen påbörjas och övervakas på specialiserad sjukvärd och är kostnadsfri för patienten.
Kan latent tuberkulosinfektion behandlas under graviditet?
Risken för hepatit är något ökad under graviditeten. Det är säkrast att påbörja behandlingen 3 månader efter förlossningen. Behandlingsbeslutet fattas alltid individuellt, baserat på noggrant övervägande.
Lue lisää potilasohjeista:
Patientinstruktioner relaterade till smittspårning angående behandling av latent tuberkulosinfektion (Tays, på finska, även översättningar till andra språk).
Information om läkemedelsbehandling av latent tuberkulosinfektion (Tays, på finska, även översättningar till andra språk)
Filhas patientguide vid planering av en organtransplantation (på finska)
Filhas patientguide om biverkningar av LTBI-behandling (på finska)