Lungtuberkulos diagnostiseras med hjälp av röntgen och sputumprov (upphostning).
Lungtuberkulos konstateras oftast med lungröntgen. Åtgärden är ofarlig. Gravida bör informera röntgenpersonalen om sitt tillstånd före röntgning.
Sputumprov från patienten undersöks också. Sputumprovet utsätts alltid för mykobakteriefärgning, – odling och ett nukleinsyradetektionstest. Resultatet av färgningen och nukleinsyradetektionstestet kan erhållas inom några arbetsdagar. Risken för infektion är hög om syrafasta tuberkulosbakterier ses vid sputumfärgningsundersökningen. Nukleinsyradetekteringstestet ger också snabb information om tuberkulosbakteriers känslighet för rifampicin. Tuberkulosodling säkerställer att det är en bakterie som orsakar tuberkulos. Resultatet av tuberkulosodlingen kommer vanligtvis inom cirka 2–8 veckor. Tuberkulosstammen testas alltid för läkemedelskänslighet och genotypning.
Små barn sväljer sina upphostningar och kan inte ge sputumprov såsom vuxna. Därför utreds lungtuberkulos hos barn med hjälp magsaftprov som tas via en näs-magsond på sjukhus.
Ibland behövs bronkoskopi med ett bronkoskop som förs ner i luftrören. Datortomografi (CT) av lungorna kan även behövas.
När andra organ än lungorna undersöks för möjlig tuberkulosinfektion, används olika röntgenologiska metoder. Man strävar även till att få ett vävnadsprov eller prov på varbildning.
[qa cat=”tutkimukset”]